Hedvig Eleonora av Holstein-Gottorp, född 23 oktober 1636, död 24 november 1715, var svensk drottning och riksföreståndare, dotter till Fredrik III av Holstein-Gottorp och Marie Elisabeth av Sachsen och gift i november 1654 med Karl X Gustav. Hon var med honom i Polen 1656 och i Danmark 1658. Hon var Sveriges drottning i sex år, men de facto "första dam" till sin död 1715, i femtiofem års tid. Hon blev änka 1660 och levde som änkedrottning i ytterligare 55 år. Kung Karl II av England friade till henne något år efter makens död, men hon tackade nej, med den formella motiveringen att hon önskade vara sin döde make evigt trogen. Hon satt i förmyndarregeringarna för både sin son Karl XI och sin sonson Karl XII, 1660-1672 samt 1697, och sedan i rådet 1700-1713, men hade i verkligheten aldrig så mycket att göra med politik, utan var nöjd med att formellt presidera över regeringen och hovet som monarkins symboliska överhuvud och representant. Hon stödde dock den profranska och antidanska policy som fördes av regenterna. Hennes son var djupt beroende av henne i hela sitt liv; då han blev gammal nog att sitta med vid regeringens sammanträden, talade han inte direkt till ledamöterna, han viskade i stället vad han ville veta till riksänkedrottningen, och Hedvig Eleonora frågade sedan regeringen med hög röst vad han ville veta. Då sorgeperioden formellt bröts år 1663 var hon värdinna för omfattande festligheter, och det var i hennes namn Sveriges första fasta teater öppnades i Stora Bollhuset och Lejonkulan 1667. Hedvig Eleonora, "Riksänkedrottningen", hade en dominant och temperamentsfull personlighet och dominerade det svenska hovet totalt fram till sin död. Även efter sin sons giftermål 1680 och fram till sin död 1715 var hon den verkliga drottningen och behöll sin position som "första dam"; sonen kallade henne "drottningen" och sin fru för "min fru". Under stora nordiska kriget var hon 1700-13 representant för kungen, men intresserade sig inte heller nu mycket för politik- vid audienser för utländska sändebud kunde antingen "moltiga" eller gapskratta åt dem. Hon intresserade sig för kortspel och arkitektur. Hon kunde spela kort till inpå småtimmarna. Drottningholms slott samt Strömsholms slott påbörjades av henne. Vid båda slotten lät hon anlägga stora parker i tidens stil.  Related Paintings of hedvig eleonoras :. | Five Male Nudes | Two Cut Sunflowers (nn04) | Portrait of Chardin Wearing an Eyeshade (mk05) | Wheatfields | Juan Mateos |
Related Artists:
Felice Boscarati
Italian Verona, 1721 - Venezia, 1807
FURINI, Francesco
Italian Baroque Era Painter, 1603-1646 Italian painter. He was one of the leading Florentine painters of the first half of the 17th century, famous for the ambiguous sensuality and sfumato effects of his many paintings of female nudes. He first studied with his father, Filippo Furini, nicknamed Pippo Sciamerone and described by Baldinucci as a portrait painter, and he completed his apprenticeship in the studios of Domenico Passignano and of Giovanni Bilivert. Inspired by an admiration for Classical sculpture, which he studied in the Medici collection in Florence, and for Raphael, he travelled to Rome, which he reached as early as 1619 (Gantelli, see 1972 exh. cat.). Here he came into contact with Bartolomeo Manfredi and with Giovanni da San Giovanni. In 1623 he assisted the latter on the frescoes of the Chariot of the Night in the Palazzo Bentivoglio (now Pallavicini-Rospigliosi), commissioned by Cardinal Guido Bentivoglio, and also perhaps on the lower paintings (1623-4) in the apse of the church of SS Quattro Coronati, Rome.
Jean-francois raffaelli
French, 1850-1924 was a French realist painter, sculptor, and printmaker who exhibited with the Impressionists. He was also active as an actor and writer. He was born in Paris, and showed an interest in music and theatre before becoming a painter in 1870. One of his landscape paintings was accepted for exhibition at the Salon in that same year. In October 1871 he began three months of study under Jean-Leon Gerôme at the Ecole des Beaux-Arts in Paris; he had no other formal training. Raffaëlli produced primarily costume pictures until 1876, when he began to depict the people of his time particularly peasants, workers, and rag-pickers seen in the suburbs of Paris in a realistic style.